mammabjoorns

Men nu ska jag backa i tiden lite. Jag måste säga att de sista månaderna har varit så jobbiga på alla sätt, för det har varit så mycket att göra både på jobbet och privat, och det e inte utan att det tagit på krafterna. Speciellt som en del gjort sitt bästa för att försvåra saker och ting, konstigt att man ska få skit för något man inte ens velat själv utan blivit beodrad att göra. samarbeta är bra, så man kan få en bra final. Lr vänta nu så e det ju inte hur kan jag va så dum så jag tänker så, det borde ju jag oxå begripa att det viktigaste e prestige lr vadå? Men den här tiden har verkligen fått mig att fundera på om det är värt sitt pris, och jag har kommit fram till att nej det är det inte, så jag har funderingar på om jag verkligen vill och orkar fortsätta, lr om det e dags att dra vidare.För jag har nog aldrig mått så här dåligt som jag gjort och gör nu.
Det som även e väldigt tråkigt är att andra bara kan titta på och låta det vara, med andra ord tycka det e okej att läget e som det e, istället för att ta en konflikt, känns ju bra att veta att andra tycker det e okej att jag fått utstå massa skit, men det visar ju bara vad folk tydligen tycker om en, och det e ju bra att veta. Men hur det än är så måste jag försöka gå vidare i livet och sen får jag se på vilket sätt jag ska göra det på, skaffa nytt jobb kanske, flytta kanske, Oavsett vad som händer så behöver jag en ny start om jag ska orka längre och sluta må så dåligt.
Det sista som överger en e ju hoppet sägs det, kan det va så, hoppas det =)